Jag växte upp som svensk i Rinkeby. Ville ha mörkare hår. Buskigare ögonbryn. Ville passa in.

Jag växte upp kristet. Visste mer om bibelord och skam än om skoldisco.

Jag lärde mig tidigt att en blick kunde vara makt. Och att den kunde vara farlig.

Jag lärde mig tidigt läsa av rum. Registrera små skiftningar. Anpassa mig. Inte säga nej förrän det var för sent.

Det var så jag överlevde. 

Djuren var enkla. Där kunde jag andas. Alla delar fick finnas.

Alla de delarna fanns i mig också. Men ingen lärde mig hur de skulle samexistera. Med tiden började jag förstå att det jag hade utvecklat för att överleva också var en förmåga. Att läsa mellan raderna. Att känna in det som inte sägs högt. Att hålla närvaro i det som upplevs svårt. 

Jag har en bakgrund som sjuksköterska och har arbetat med båda människor, barn och djur. Det har gett mig en stabil grund i ansvar, etik och trygghet. 

Parallellt har jag fördjupat mig inom personlig utveckling, mediatialitet och relationellt arbete.